Så ger rätt kombination av redskap bättre vinterväghållning

De flesta traditionella metoder fungerar bra inom sitt användningsområde. Ändå uppstår en tydlig brytpunkt när uppdragen blir mer komplexa. Det sker ofta på större ytor, särskilt där det samtidigt finns behov av flexibilitet – som varierande spridningsbredd eller hantering av stora snömängder.

Många entreprenörer är inte alltid medvetna om att kapaciteten är för låg, men det märks indirekt. Typiska tecken är att man lägger mycket tid på samma yta, kör fram och tillbaka flera gånger, förbrukar mycket bränsle – och samtidigt har låg omsättning per maskin och förare. Det är en tydlig signal om att valet av redskap inte är optimalt för uppdraget.

Ett vanligt misstag i vinterdriften är att fokusera för mycket på inköpspriset för redskap och för lite på de löpande driftkostnaderna. I praktiken är det driften som avgör ekonomin.

En typisk timkostnad på cirka 1 000–1 200 kronor kan fördelas ungefär så här:

Tid bakom ratten: ca 300 kr

Bränsle: ca 200–400 kr

Finansiering (leasing/lån): ca 200–350 kr

Slitage på maskin och redskap: ca 100 kr

Spridningsmaterial: ca 200 kr

Detta visar tydligt varför det ofta är fel att enbart titta på inköpspriset. Redskap som ger bättre flyt, färre reparationer, mindre stillestånd och längre livslängd ger ofta en betydligt bättre totalekonomi – samtidigt som de har ett högre restvärde när utrustningen en dag ska säljas.

I vinterdrift handlar kapacitet i grunden om att göra mer med mindre. Inte genom att köra fortare, utan genom att få mer färdigt arbete per timme.

Färre överfarter är helt avgörande. Transport utan att man faktiskt arbetar är ineffektivt, och varje extra runda på en yta innebär mer bränsle, mer slitage och mer tidsåtgång. När man i stället kan röja större ytor snabbare ökar kapaciteten avsevärt.

Vid fastpris innebär detta att entreprenören kan få bättre lönsamhet i samma kontrakt – och dessutom ta på sig fler uppdrag. För uppdragsgivaren betyder det snabbare färdigställande och bättre kvalitet. Det är en win–win-situation.

Spridning ses ofta som en kostnad man ”ändå får betalt för”, men i praktiken är mängd och precision helt avgörande. Det är sällan för bred spridning som är problemet – det vanligaste är att man sprider för mycket.

Överspridning driver kostnader, skapar mer efterarbete och ökar belastningen på både miljö och drift. Justerbar spridningsbredd är viktig eftersom mycket få ytor har samma behov överallt. Undantaget är oftast gångvägar och vägar med fast bredd.

Den största effekten av precis spridning ser man där många människor rör sig och säkerheten är avgörande. Med rätt lösning kan arbetet utföras snabbare, mer kontrollerat och med lägre totalförbrukning.

Det är sällan ett och samma redskap löser alla uppgifter effektivt. De som lyckas bäst inom vinterdrift är de som kombinerar redskap utifrån typen av uppdrag.

I praktiken kan det till exempel vara:

• U-plog og tallriksspridare vid ytkörning och större öppna ytor
• Vikplog og valsspridare på vägar och sträckor med fast bredd

Entreprenörer som har fått detta att fungera kännetecknas ofta av hög effektivitet och god lönsamhet – särskilt om de också har ett kommersiellt perspektiv på driften. För många innebär detta även en arbetsvardag med större kontroll och mindre stress, eftersom arbetet flyter bättre.

Det viktigaste rådet är att analysera de uppdrag man faktiskt har – och anpassa redskapsupplägget därefter. Där timdebitering är mindre lämplig bör man överväga att flytta kunder över till fastpris – och vara öppen mot uppdragsgivaren med att detta kan vara fördelaktigt för båda parter.

Det vanligaste misstaget som återkommer är att använda vikplog och valsspridare på stora ytor där kapaciteten helt enkelt inte räcker till. Med ett mer anpassat redskapsval kan både flyt och ekonomi förbättras avsevärt.